Mamma är så jäkla knepig asså. När hon är dryg eller sur på pappa kan jag inte låta bli att försvara honom, hon gnäller över så sjukt onödigt saker. Känns som det är hon som är tonåringen i det här huset. Och när jag har sagt mitt kan hon bli arg som fasen och gå ut och röka tex. Sen kommer hon in och har då förstått att jag har rätt (som vanligt) och allt blir bra igen. Det är verkligen jag som läxar upp henne, lite wierd. Men jag får hålla ut, hon lär ju vara så här bra många år till haha!

Nu ska jag snart sova, upp tidigt imorrn för att fixa kläder till begravningen.
Pössen!